Gråsugge saga =)
Det var den 17 april 2009 och jag flyttade in i min nya lya. Allt blev lite hastigt bestämt och jag hade endast möjlighet att ta med mig det allra viktigaste, det vill säga mitt älskade löv att smaska på och den fuktade papperstussen för att inte torka ut, i flyttlasset. Vädret var soligt, vilket jag i och för sig tyckte var lite si sådär då jag bäst gillar mörkare miljöer men plats i skuggan under de många löven var där gått om så det var inte så farligt.
Anna, min hyresvärd, hon var mig minsann en stirrig tjej. Stirrig, högljudd och vi ska inte prata om väldigt svår att lära känna! När jag och de 10 andra hyresgästerna i vårt gamla hus hoppade in i flyttbilen som skulle ta oss till vårt nya hus, höll hon ett väldans liv. Hon skrek och hade sig. Hon pratade något om att när vi var en var det okej, men när vi var fler fick hon rysningar i hela kroppen. Tänk om hon tyckte vi var för många som skulle flytta in? Tänk så hade hon inte plats i sitt hus? De närmsta dagarna som följde var hon lika dan. Varje dag då det exempelvis skulle trappstädas, levereras mat eller bytas lakan var hon riktigt otrevlig. Hon sa knappt hej utan det var ett kvickt in och fixa det hon skulle för att sedan snabbt ut igen. Och med en massa skrik till det givetvis! Men hör och häpna. Med tiden blev hon trevligare. Hennes besök kom allt oftare och om inte jag nu har helt fel för mig, så tror jag faktiskt att hon började gilla oss.
En dag, det påminde faktiskt om den dagen då jag flyttade in, fick jag exakt samma migrän anfall som jag hade då. Uuuj, vad ljust det blev. Det gillade jag inte alls! Jag sökte skydd under det nyinköpta stora lövet för att inte gå hädan. Usch och fy för ljus! Jag trivs bäst i mörker jag. Men jag tar det osäkra före det osäkra. Marsh iväg till doktorn!
Dagen för hälsokontrollen kom nalkandes och jag får erkänna att nervositeten var påträngande. Tänk om jag var sjuk på riktigt? Undersökningen inleddes och det var inget som helst fel på mig. Jag var frisk som en nötkärna. 14 ben, 7 på var sida, gälarna både sitter som de ska, det vill säga på ett av mina 7 ben par och fungerar som de ska. Mitt bajs undersöktes och visst är det mull som kommer ut. Skalet mitt är till råga på allt precis så hårt och flexibelt som det ska va. Kanon!
När jag sover så sover jag hårt, hårt! Anna blir då ibland orolig och försöker skaka liv i mig. Det tar ett tag innan jag vaknar och sadisten har försökt väcka mig både med vatten och genom att peta på mig. Då vaknar jag men då jag är väldigt morgontrött rör jag mig försiktigt. Antar att hon inte menar något illa med sina metoder utan hon är nog bara orolig för mig.
Jag försöker verkligen lära känna min hyresvärd och lära mig så mycket som möjligt om vad hon gillar, inte gillar och vad hon är för en. Hon verkar vilja göra detsamma med mig. Jag har sett henne vid ett flertal tillfällen vid böcker där det står skrivet om mina förfäder. Det verkar stå mycket bra i de här böckerna bland annat att vi gråsuggor är kräftdjur och nedbrytare. Ju mer Anna läser desto mer förståelse verkar hon få för mig och hur jag vill ha det för att jag ska mår bra.
Men EN dag ska ni veta! Då verkade Anna fått det här med mina förfäder om bakfoten. Förstår inte vad det var som fick Anna att göra som hon gjorde. Vet ni vad hon gjorde? Hon rövade bort mig från mitt underbart trygga hem och stoppade ner mig i något jag tror var en vattenpöl! Jag var inte alls intresserad av att bada och tyckte inte alls att det var roligt. Jag trodde ett tag att min sista stund var kommen men då fiskade kärringen upp mig med en sked igen. Fast jag ville bita henne gjorde jag inte det. Men du, en hemlis som du inte får säga till någon! Jag kan faktiskt inte bitas! Hmmf! Efter det tog det flera dagar innan jag ville prata med henne igen!
Men trots denna dramatiska händelse, man säger ju att tiden läker alla sår, så trivs jag så bra i mitt nya hem! Ibland regnar det duggregn. Det håller miljön fuktig, precis som jag gillar det. Möblemanget är även det bra. Jag gillar bäst att mysa i och under saker så som barkbitar, papperstussar och löv. Ibland leker jag och mina kompisar kurragömma med Anna och gömmer oss riktigt ordentligt. Jag brukar gömma mig i papperstussen. Hon blir då alldeles orolig över var vi tagit vägen och ger sig inte förrän hon hittat oss. Jag är BÄST på att skrämma henne när jag i ilfart tittar fram och säger BU! Då skriker hon kan ni tro. Haha, vad skojigt!
Anna som hyresvärd får full poäng som värd och jag ska ringa hyresgästföreningen nästa vecka och rekommendera henne för framtida inneboenden. Detta trots att hon verkar ganska så trött på oss och faktiskt inte alls intresserad av att få nya hyresgäster. Men vi får se! Kanske i framtiden. På återseende!
//Zigge Sugga
UNDERBART!!!!
Haha :)
Tack fröken, för den bra upplysningen :)
