Ytliga tankar i en ytlig värld - MÄN
Jahaja.. Klockan är över 01.00 och jag har fortfarande inte pratat med någon idag. Inte ens mamma! (Herregud, var är världen på väg!?) Har tagit med mig laptopen och förflyttat mig till liggande läge i sängen.
Under dagen kom jag även på varför jag mått som jag mått och känt mig som jag känt. Jag lovade mig själv förra månaden att jag aldrig, aldrig, aldriiig skulle glömma bort orsaken igen (jag skrev till och med en blogg om det) men likväl har jag fasiken gjort det. Jag ska ha mens!!! Eller ska och ska, fick idag. Varför, varför, varför lär jag mig aldrig. Jag mår så piss-dåligt dagarna innan och humret är verkligen i botten. Dåligt humör, plöffsig och ful känner man sig. Humöret är bättre men jag är fortfarande plöffsig och ful. Men det är ju smällar man får ta.
Det var när jag låg här plöffsig och dan och tittade på magen som putade ut under linnet som jag kom in på den här tankebanan. Människan är väldigt utseende och kroppsfixerad. Många säger kanske att drömmannen är en vältränad, muskulös hunk som t. ex Brad Pitt och männen kontrar med drömkvinnan med slanka former och stora bröst á la (vad vet jag) Angelina Jolie?? Här sitter vi tjocka och feta och kollar in det motsatta könet och trånar efter att vi vill möta den kroppen i svettig match under täcket. Men hallå? Dubbelmoal till max. Om jag vill ha en vältränad kille då anser jag att jag också måste vara vältränad. Om jag vill känna på hans heta mage och tonade bröst ska han väl ha samma rättighet att känna på min fasta rumpa? Hur ska jag kunna "kräva" att min kille ska vara vältränad om jag inte själv är det? Det var så jag började. Jag kom sedan in på andra banor....................
Jo, jag ska berätta för er. I veckan har jag benämts, av ett flertal olika personer faktiskt, att vara otroligt snäll och omtänksam. Är det lika självklart att jag som är så snäll och omtänksam ska träffa en man av samma sort? NEJ! Vad är det som får de är männen att tro att de är goda nog för mig? Let me tell you something. DET ÄR DE INTE HELER! Nej tack. Jag vill ha männen av min sort. De snälla och omtänksamma. Om man vill hitta de männen så får man faaan ta och leta noga. Än så länge har jag ingen jätte stor erfarenhet av att dessa män ens existerar men jag börjar att se liiite hopp. Men i och med att de här männen existerar i en så liten mängd så får vi kvinnor kompenseras med att vi får de heta, vältränade männen fast att vi inte är så super slimmade själv?. En helt okej kortsiktig deal men kanske inte så bra på sikt.
Hmmm.. Det är kanske tur att vi är så olika och ser världen på så olika sätt. Vad en människa tycker är snyggt, tycker kanske en annan är fult. Vad en människa uppskattar, uppskattar inte en annan. En människas skräp är en annan människas skatt?
Under dagen kom jag även på varför jag mått som jag mått och känt mig som jag känt. Jag lovade mig själv förra månaden att jag aldrig, aldrig, aldriiig skulle glömma bort orsaken igen (jag skrev till och med en blogg om det) men likväl har jag fasiken gjort det. Jag ska ha mens!!! Eller ska och ska, fick idag. Varför, varför, varför lär jag mig aldrig. Jag mår så piss-dåligt dagarna innan och humret är verkligen i botten. Dåligt humör, plöffsig och ful känner man sig. Humöret är bättre men jag är fortfarande plöffsig och ful. Men det är ju smällar man får ta.
Det var när jag låg här plöffsig och dan och tittade på magen som putade ut under linnet som jag kom in på den här tankebanan. Människan är väldigt utseende och kroppsfixerad. Många säger kanske att drömmannen är en vältränad, muskulös hunk som t. ex Brad Pitt och männen kontrar med drömkvinnan med slanka former och stora bröst á la (vad vet jag) Angelina Jolie?? Här sitter vi tjocka och feta och kollar in det motsatta könet och trånar efter att vi vill möta den kroppen i svettig match under täcket. Men hallå? Dubbelmoal till max. Om jag vill ha en vältränad kille då anser jag att jag också måste vara vältränad. Om jag vill känna på hans heta mage och tonade bröst ska han väl ha samma rättighet att känna på min fasta rumpa? Hur ska jag kunna "kräva" att min kille ska vara vältränad om jag inte själv är det? Det var så jag började. Jag kom sedan in på andra banor....................
Jo, jag ska berätta för er. I veckan har jag benämts, av ett flertal olika personer faktiskt, att vara otroligt snäll och omtänksam. Är det lika självklart att jag som är så snäll och omtänksam ska träffa en man av samma sort? NEJ! Vad är det som får de är männen att tro att de är goda nog för mig? Let me tell you something. DET ÄR DE INTE HELER! Nej tack. Jag vill ha männen av min sort. De snälla och omtänksamma. Om man vill hitta de männen så får man faaan ta och leta noga. Än så länge har jag ingen jätte stor erfarenhet av att dessa män ens existerar men jag börjar att se liiite hopp. Men i och med att de här männen existerar i en så liten mängd så får vi kvinnor kompenseras med att vi får de heta, vältränade männen fast att vi inte är så super slimmade själv?. En helt okej kortsiktig deal men kanske inte så bra på sikt.
Hmmm.. Det är kanske tur att vi är så olika och ser världen på så olika sätt. Vad en människa tycker är snyggt, tycker kanske en annan är fult. Vad en människa uppskattar, uppskattar inte en annan. En människas skräp är en annan människas skatt?
Kommentarer
Trackback
