Generation F-E-T-T
Är det dokumentärernas vecka på kanalerna den här veckan? Tredje dokumentären jag såg. Den här gången handlade det om fetma. Den svenska reportern, som för övrigt är pinnsmal, befinner sig i USA:s fetaste delstat, Mississippi. Heeeeeelve*e vad feta de är. Reportern provade ett par byxor och hon fick plats i det ena byxbenet och då var där gott om utrymme kvar. Men vad är det som händer? Inser man inte vid något tillfälle att "nej nu räcker det!".
Om jag ska vara helt ärlig så får jag erkänna att när jag ser en tjock människa är mina fördomar väldigt fort framme. Tjock människa = Äter onyttigt, lat och motionerar inte. Så tänker jag och så är jag även övertygad om att det är. De kan skylla på grov benstomme eller taskiga gener men det köper jag inte serru! Min benstomme är inte av den mesiga typen om man säger så och mina gener är inget att hurra för de heller! Om inte jag hade tänkt någolunda på hur jag ätit och om jag inte tränat hade det gått rent åt helvete för min kropp kan jag säga. När jag var på Mallorca och utbildade mig till reseledare i 3 månader är ett bevis på det. Från att ha ätit mammas nyttiga mat till att äta på restaurang varje dag och att sedan inte röra på sig alls då man hade super mycket annat att göra. Vi var i skolan från 9 - 18 och skulle där efter plugga, göra radio, öva på cabaré, stå i service disk och hålla i kvälls aktiviteterna för gamlingarna på sunwing resort. Tid till träning? NOPE. När jag kom hem från Mallis efter tre månader hade jag växt ur mina två par jeans jag hade mig och hade lagt på mig 9 kg. FATTAR NI!!!?? 9 Kg! Helt sjukt. Om man sedan räknar med att jag gick ner 7 kg när det tog slut med Richard 6 månader tidigare är där ett VÄLDIGT stort gap. Men i alla fall. Det jag vill komma till är att mina förutsättningar inte är de ultimata utan det gäller fan att träna och hålla koll på vad man stoppar i sig.
Nu bor ju jag i det underbara landet Sverige där folkhälsovårdsmyndigheten bland annat är duktig på att förmedla sitt budskap och där man lätt kan få tag i nyttig mat. För mastodontlandet USA verkar inte detta självklara fenomen vara så självklart. Jag anser att USA har ett ansvar och delvis är att skylla för att de här människorna ser ut som de gör. Men å andra sidan anser att det fortfarande är upp till den enskilda individen att avgöra sitt öde. Jag vill nog påstå att jag övervägande tycker att det är den enskilda personens skyldighet att se till att man äter rätt och att man rör sig så mycket som man behöver. Om man inte är barn förstås. Då är de föräldrarnas uppgift att se till barnets hälsa. I dokumentären fick man följa gravt överviktige Maurice på 11 år som bodde i ett fattigt område med sin oj så feta mamma. Maurice fetma hade gått så långt att benen på honom hade missbildats och han hade stora problem med att gå. Hans feta jävla mamma och ja, så får man lov att säga när man misshandlar sitt barn på på ett sådant sätt, för misshandlar är just vad det är när man övergöder sitt barn sådär, hon berättade lugn som en filbunke för reportern att Maurice hade slutat leka för att han var för tjock och inte kunde röra sig ordentligt. Herregud vad det skär i hjärtat då! Stackars pojke. Att hon ens får behålla sitt barn. Barnmisshandlande feta jäv*ä fetto! Hon skyllde på att den nyttiga maten var för dyr. Men vem säger att man behöver köpa Kentucky fried chicken 6 dagar i veckan för det? Och vem är det som säger att man ska dricka cola framför vatten och ha ost och jordnötssmör på smörgåsen? Nej just det.. Ingen. Låt ungen få en macka med endast smör om det nu är så jävla dyrt att köpa grönsaker eller skinka. Nu är det ju väldigt synd om barnet då om han/hon har vant sig att få den här fettiga kosten i hela sitt liv och nu helt plötsligt får nöja sig med fett och kalorisnålt. Men herregud. Jag vill väl inte att mitt barn ska dö? Då tar jag hellre sura miner och bråk än att låta han/hon få sin vilja igenom och bli ännu fetare. Det gäller ju liv eller död och av två onda ting är det alltid ett som är lite bättre.
Men mycket behöver ändras i landet! Herregud. Det landet som är så mäktigt, framgångsrikt och "långt fram", att de inte fattar hur farligt det är med fetma, hur illa läget verkligen är och att de behöver ta till drastiska åtgärder för att göra något åt problemet. Jag menar, börja med en så enkel sak som att ha frukt och grönt i affärerna! De hade inte ett enda grönt äpple eller en ruttet sallandshuvud för den delen i den butiken reportern besökte. De hade konserverad frukt. Det vill säga ananas, persikor och päronhalvor indränkta i syrlig kaloririk sockerlag. Priser verkade också vara en annan faktor som spelade roll. Ett äpple kostade visst 1 dollar och de skyllde på att det var för dyrt för att köpa det.
USA är ett land som är före i utvecklingen och vi i Sverige har i många fall föjlt efter USA och gått i samma fotspår. Gud förbjude att vi följer efter USA i det här fallet!
Om jag ska vara helt ärlig så får jag erkänna att när jag ser en tjock människa är mina fördomar väldigt fort framme. Tjock människa = Äter onyttigt, lat och motionerar inte. Så tänker jag och så är jag även övertygad om att det är. De kan skylla på grov benstomme eller taskiga gener men det köper jag inte serru! Min benstomme är inte av den mesiga typen om man säger så och mina gener är inget att hurra för de heller! Om inte jag hade tänkt någolunda på hur jag ätit och om jag inte tränat hade det gått rent åt helvete för min kropp kan jag säga. När jag var på Mallorca och utbildade mig till reseledare i 3 månader är ett bevis på det. Från att ha ätit mammas nyttiga mat till att äta på restaurang varje dag och att sedan inte röra på sig alls då man hade super mycket annat att göra. Vi var i skolan från 9 - 18 och skulle där efter plugga, göra radio, öva på cabaré, stå i service disk och hålla i kvälls aktiviteterna för gamlingarna på sunwing resort. Tid till träning? NOPE. När jag kom hem från Mallis efter tre månader hade jag växt ur mina två par jeans jag hade mig och hade lagt på mig 9 kg. FATTAR NI!!!?? 9 Kg! Helt sjukt. Om man sedan räknar med att jag gick ner 7 kg när det tog slut med Richard 6 månader tidigare är där ett VÄLDIGT stort gap. Men i alla fall. Det jag vill komma till är att mina förutsättningar inte är de ultimata utan det gäller fan att träna och hålla koll på vad man stoppar i sig.
Nu bor ju jag i det underbara landet Sverige där folkhälsovårdsmyndigheten bland annat är duktig på att förmedla sitt budskap och där man lätt kan få tag i nyttig mat. För mastodontlandet USA verkar inte detta självklara fenomen vara så självklart. Jag anser att USA har ett ansvar och delvis är att skylla för att de här människorna ser ut som de gör. Men å andra sidan anser att det fortfarande är upp till den enskilda individen att avgöra sitt öde. Jag vill nog påstå att jag övervägande tycker att det är den enskilda personens skyldighet att se till att man äter rätt och att man rör sig så mycket som man behöver. Om man inte är barn förstås. Då är de föräldrarnas uppgift att se till barnets hälsa. I dokumentären fick man följa gravt överviktige Maurice på 11 år som bodde i ett fattigt område med sin oj så feta mamma. Maurice fetma hade gått så långt att benen på honom hade missbildats och han hade stora problem med att gå. Hans feta jävla mamma och ja, så får man lov att säga när man misshandlar sitt barn på på ett sådant sätt, för misshandlar är just vad det är när man övergöder sitt barn sådär, hon berättade lugn som en filbunke för reportern att Maurice hade slutat leka för att han var för tjock och inte kunde röra sig ordentligt. Herregud vad det skär i hjärtat då! Stackars pojke. Att hon ens får behålla sitt barn. Barnmisshandlande feta jäv*ä fetto! Hon skyllde på att den nyttiga maten var för dyr. Men vem säger att man behöver köpa Kentucky fried chicken 6 dagar i veckan för det? Och vem är det som säger att man ska dricka cola framför vatten och ha ost och jordnötssmör på smörgåsen? Nej just det.. Ingen. Låt ungen få en macka med endast smör om det nu är så jävla dyrt att köpa grönsaker eller skinka. Nu är det ju väldigt synd om barnet då om han/hon har vant sig att få den här fettiga kosten i hela sitt liv och nu helt plötsligt får nöja sig med fett och kalorisnålt. Men herregud. Jag vill väl inte att mitt barn ska dö? Då tar jag hellre sura miner och bråk än att låta han/hon få sin vilja igenom och bli ännu fetare. Det gäller ju liv eller död och av två onda ting är det alltid ett som är lite bättre.
Men mycket behöver ändras i landet! Herregud. Det landet som är så mäktigt, framgångsrikt och "långt fram", att de inte fattar hur farligt det är med fetma, hur illa läget verkligen är och att de behöver ta till drastiska åtgärder för att göra något åt problemet. Jag menar, börja med en så enkel sak som att ha frukt och grönt i affärerna! De hade inte ett enda grönt äpple eller en ruttet sallandshuvud för den delen i den butiken reportern besökte. De hade konserverad frukt. Det vill säga ananas, persikor och päronhalvor indränkta i syrlig kaloririk sockerlag. Priser verkade också vara en annan faktor som spelade roll. Ett äpple kostade visst 1 dollar och de skyllde på att det var för dyrt för att köpa det.
USA är ett land som är före i utvecklingen och vi i Sverige har i många fall föjlt efter USA och gått i samma fotspår. Gud förbjude att vi följer efter USA i det här fallet!
Kommentarer
Trackback
