minegenlillablogg

Vissa dagar arbetar hjärnan mer än andra. Idag är en sådan dag hjärnan går på högvarv. Jag tror den arbetar gårdagen som satte myror i huvudet på mig. Både på ett och annat håll. Haha. Ibland är de otroliga. Thailand liksom?! Ja, det skulle ju hända vännen. I alla fall...

Ibland kan det kännas lugnande att få prata ut om de här tankarna och efter ett par glas vin, en capiriniha, en mango drink och en kopp starkvins glögg var både Annas och Sophies munnar svåra att tysta. Om det inte hade varit för att tröttheten blev alltför påtaglig hade vi nog suttit där än i soffan och delat varandras visdomar. Sophie tipsade om en bok av Kay Pollak som jag ska läsa. "Att välja glädje - en bok om att få ett bättre liv". Hon rekommenderade den varmt och jag får nog säga att det hon hade att berätta var väldigt intressant. Var inne på hans hemsida och kikade lite och redan där fastnade jag. "Varje tanke jag har om en annan människa skapar antingen glädje, harmoni och balans inom mig - det vill säga lycka . Eller någon form av störning, irritation och avstånd - det vill säga olycka." 

En sak som vi disuterade igår var det här när man stör sig på människor. Det låter kanske rått att säga det och kanske gör det mig till en dålig mäniska men ibland har jag väldigt lätt att störa och irritera mig på människor. Det kan gälla deras sätt att utrycka sig, att ta plats, hur de ser ut, klädval, vad de handlar, vad de äter, var de bor, hur de går, hur de tänker, vem de umgås med, eller helt enkelt om de har en fis på tvären. You name it - Jag har stört it. Jag har alltid hört att om det är så här att man stör sig på någon är man i själva verket avundsjuk på personen. BUUUUULLSHIT tycker jag det är. Vi diskuterade det igår och Sophie tyckte som jag. Det Kay Pollak sa var det att anledningen till VARFÖR man stör sig på den här personen, låt oss säga för att hon/han är överviktig och kränger i sig 2 pizzor på raken, är att man på något sätt kan relatera det till sig själv. Så när jag ser den här tjockisen kränga mat för 3 personer relaterar jag det till tjockis Anna och stör mig på det sättet på personen när jag i själva verket inte är nöjd med mig själv. Det tycker jag låter lite mer rimligt.

Det jag borde göra nu är att rusa till närmsta bokhandel eller bibliotek och köpa/låna den här boken. Känner att irritationen för diverse saker snart blir överväldigande. Men tur är att jag är jag och det jag kan vara fruktansvärt frustrerad över kan jag lika snabbt släppa och få humöret på banan igen. Det gäller bara att manipulera tanken. Att överösa sig själv med komplimanger och positiva tankar som t ex "det är klart att jag klarar av det här", ger genast en positivare inställning. Jag har alltid fått höra av mina vänner att de ser mig som väldigt mentalt stark. De har berättat för mig att de avundats hur jag hantarat diverse situioner och händelser. Mitt relativt nyfunna motto "jag krusar ingen" är ett exempel och något jag håller varmt om hjärtat. Livserfarenhet, upplevelser och nya möten formar en mer än jag trodde och man utvecklar ganska så snabbt skinn på näsan. Jag är väl medveten om hur jag själv fungerar och tror att jag fungerat ännu bättre med lite push från Pollak.