minegenlillablogg

Phuuuu.. Slog mig precis ner i soffan i liggande läge med laptopen på magen. Vilken dag. Vilka barn. Vilka konflikter. Vilka underbara stunder. VILKA HÄRLIGA UNGAR. Trots att vi hade våra duster många av oss (trots bara två dagar i klassen) kommer jag sakna dem jätte mycket. Efter bara två dagar satte de väldiga spår  i mitt hjärta. Alla rådjursögon och busiga tokar. Haha.. Herregud. Finns det något bättre än barn? Men att vara lärare är INGEN dans på rosor kan jag säga. Vilket ansvar, vilka möten och vilka konflikter! Men i slutändan väger ändå den positiva sidan över. En klar vinnare!

Ska berätta lite om mitt första möte med 2:orna. Jag mötte dem i omklädningsrummet när jag slog upp dörrarna klockan 8.20 imorse. Det var kul att se deras ansiktsuttryck när de såg mig där ombytt i träningskläder. "Vem är du och var är "Sandra"  ? " Jag förklarade lite snabbt för dem vad jag gjorde där och berättade mer om mig själv väl inne i gympa salen. De testade gränserna väääldigt fort. De fooor emot redskapen som finns i salen så som linor och ringar och började dra ner dem. Nej minsann! "Så får vi alltid göra var en fras som kom ett antal gången under den 1 1/2 timmen jag hade dem. " Jo, visst!? Eller inte. Inte när de hade mig i alla fall. Men gympasalen var kall och jag ville ju inte att de skulle sitta still. Så de fick välja mellan att "spela" lite fotboll eller springa så många varv de orkade tills de andra kom in. Väl igång så hade vi ett litet upprop. Jag försökte memorera så många namn som möjligt och vi inledde med lite namn lekar. De var alla uppskattade. Sedan hade jag bränt en skiva och hade en liten uppvärming till det. Sedan lekte vi två lekar. Allt jag gjorde var väldigt uppskattat och "kan vi göra det igen" hördes många gånger. När lektionen var slut var alla väldigt noga med att komma och krama mig. Jag fick utmärkelsen "världens bästa jympalärare" och de önskade att jag skulle komma tillbaka. Underbart lyckat!!! =)