minegenlillablogg

Kass bloggerska! Jag vet. Men det är faktiskt inte bara helt och hållet mitt fel. Visserligen har jag varit kass och lovat bilder som aldrig kommit och det kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. När man har två bostäder är det svårt att hålla koll på vad som är var och digitalkameran, batteriladdaren, och "överföríngskablen" har de alla befunit sig i olika delar av Skåne. Så bilder blir det nog inte på ett tag då jag befinner mig i Kstad till fredag och sedan jobbar fredag kväll, lördag och söndag i Malmö. Internet är som känt KASST och har inte funkat på nästan 36 timmar. Nu har det dock kommit igång igen och nu ska det inte vara några som helst problem varken nu eller framöver. Det är till och med så lyckosamt att msn ska bete sig normalt och jag ska slippa loggas in/ut hela tiden. Är livet inte underbart!? ;-)

Livet är väl ganska så okej ändå. Tycker lite synd om mig själv då och då när jag tänker på P och hur mycket jag saknar honom under veckorna och att han förmodligen inte känner samma sak. Bjöd hit honom under valborg då vi ska på brännbollsturnering och sitta i gräset och dricka vin och grilla men tror ni han kunde? Nej, festprissen nr 1 var naturligtvis upptagen med annan fest. Han frågade när jag kom hem till Malmö och jag svarade på fredag för att jag ska jobba kväll. Då fick jag ett sms tillbaka som lät "Skit också, hade hoppats på en bakis fredag med dig :) skall på en annan fest på lördag. Puss" Då blir man glad! Underbart att planera hela helgen utan mig. Är det enda jag är bra till att spendera "bakis dagar" med?! Så nu ska vi inte ses på hela helgen då jag ska jobba söndag till klockan 15 och sedan köra tillbaka direkt till Kstad för att jag ska ha praktik på måndag och behöver planera det jag ska göra på måndag morgon.  Vet helt ärligt inte hur länge jag pallar att ha det så här. Det jag vill är ju att ha någon att planera tillsammans med. Helger, framtida fester tillsammans och att inte tala om det snart stundande fenomenet midsommar!!!!  MEN, det verkar ju inte han vilja så ... Men om lite mer än en månad har vi träffats i ett halvt år och DÅ är det väl ändå dags att ta ett betslut? Eller vad säger ni? Hahah... skrattretande egentligen..  6 MÅNADER! En vuxen mäniska på snart 28 år. Phuuu.. Trött blir jag också.. Men vi får se.. Jag har i alla fall bestämt mig nu. Jag kan inte ha det så här. Det gör för ont. Men jag behöver den här månaden på mig för att förbereda mig på en eventuell tid utan honom. Helt ärlig så är jag SKITRÄDD. Det är så skrämmande. Otroligt rädd för att bli sårad igen, hjärtat vill verkligen inte det. Meeeen, man får inte alltid som man vill. Det har vi ju lärt oss vid det här laget.

Usch nä. Nu kan jag inte babbla mer om det men när jag ändå är inne på spåret män kanske ni undrar hur det gick med A? Det blev aldrig någon middag. Jag fick kalla fötter och det kändes inte rätt och träffa honom, inte just då i alla fall. Jag avbokade några dagar innan och sa att det uppkommit andra planer. Han tog det okej och har ändå fortsatt att smsa. Senast idag då han frågade om vi kunde planera in en annan dag för en dejt. Jag svarade med hur det var dvs att jag ska hem på fredag men jobbar hela helgen och att jag verkligen inte har tid att träffa honom. Då fick jag ett kul sms tillbaka "Wow du är verkligen en upptagen kvinna Nilsson. Men det betyder inte att jag ger upp om dig. Vi gör så här, ring mig när du kan. Jag har all tid i världen för dig Anna. Kram" Det är ju en SÅN kille jag vill ha! En kille som har TID med mig och VILL spendera tiden med mig. Han är verkligen charmig den där A. Eller är han det förresten? Det är kanske lite "stalker" aktigt? Haha.. Jag är aldrig nöjd! Eller jo, det är jag. Det krävs inte mycket för att göra mig till lags. Jag tänker för mycket bara ...... THATS the problem!