Biverkningar?
Fjärde dagen idag jag mår illa. Fjärde dagen jag känner mig trött. Fjärde dagen jag känner mig nedstämd. Fjärde dagen det ömmar i brösten. Jag har analyserat mitt illamående mest. Vad kan det bero på? Jag är väl inte gravid? Det hade ju varit typiskt i så fal. Nu när jag precis börjat med mina p-piller igen!!! Men nej, jag är inte gravid. Men P-pillerna, kan det vara de förresten? Inte haft några biverkningar förr när jag tagit dem så tanken har inte slått mig innan. Läste på informationslappen och då var både illamående och nedstämdhet med på listan för vanliga biverkningar. Det var vanligt att det här varade i 2 månader. Men HALLÅ!? 2 MÅNADER. Må så här i två månader? Det pallar jag inte. Då är det fan bättre att knulla med kondom. Ursäkta mitt ordval men så känner jag nu. Eller att inte knulla alls är ju ett alternativ. Det verkar ju ändå inte som den jag vill göra det med är speciellt intresserad. Vi har inte hörts sen i tisdags. Jag vet fan inte vad jag ska göra. Om man en dag är jätte ledsen och nere för den här personen och den andra dagen känner att det är helt okej att leva som man gör, hur fan ska man då veta vad som gäller??? Grejen är att jag är feg. Jag är så otroligt rädd att jag gör ett felaktigt beslut. Precis så var det med mitt ex Richard. Jag funderade på att göra slut med honom redan innan vi reste till Thailand men var rädd för att ta fel beslut och ångra mig. Om jag hade dumpat honom hade han aldrig tagit tillbaka mig. Hur mycket jag än bönat och bett och förklarat att jag ångrade mitt beslut hade detta aldrig inträffat. Därför vågade jag inte göra det då jag anser att göra slut är något som är "final" och något som man inte gör i första taget. Det krävs att man noga tänker efter och när man väl beslutat sig får man stå för det. Och då var det ju tur att det va han som gjorde slut med mig. Då hade jag inget val.
Men P då? Oh Gud vad jag inte vill förlora honom. Helt sinnessjukt vad mina känslor har gått från nästan inga alls till bubblande och helt omöjliga att hålla i schack. Skönt på ett sätt då jag trodde jag var dödinnombords men aj så ont det gör när de inte är besvarade till fullo., Jag vill inte förlora honom. Men samtidigt vill jag inte nöja mig. Såg på Greys Anatomy igår och det var ett helt underbart citat "Jag vill leva med dig om 40 år". Tänk vad underbart att höra.
Kan ju vara biverkningar, fast du inte märkte av det förra gången du gick på dom! Du har ju faktiskt blivit äldre och kroppen kanske reagerar annorlunda :P Du måste se det positiva i det negativa.. Du har hela tiden undrat om du är "död inombords" eftersom du inte kunnat känna nåt! Var glad över den känslan, att du känner...ist för att känna dig nere för att han inte hör av sig! Det kommer bli bättre.. efter regn kommer solsken :)
