minegenlillablogg

OJ! Haha.. Oj igen! Gud vad jag är chockad. Tänk att folk läser min blogg?! Trevligt. Är det nu jag ska skriva något bra svar tillbaka till alla de som klankat ner på både mig och min blogg? Vi får se vad jag kan åstadkomma:

Som jag ser det är en blogg till för att skriva det man själv vill. Jag skriver inte för att slicka era arslen eller för att få andra att må bra. Jag skriver för att jag själv vill få ner det jag tänker på något sätt. Visst, jag kan skriva i någon slags dagbok men då tror jag att alla mina kära vänner (Jo, tro det eller ej! Jag har faktiskt det, trots att jag är så himla hemsk person!) hade protesterat då de givit anslag på att de gillar att läsa min blogg.

Innan man lägger ut sin blogg på ett offentligt ställe, låt oss säga facebook eller msn, är det upp till bloggens innehavare att tänka efter själv och förstå att människor kommer att läsa och kommer att ha synpunkter på det man skrivit. Det var självklart för mig att inte kommentera det i den här personens blogg och även självklart att inte skriva vem den här personen är! Men efter det tar mitt ansvar slut. Jag valde att skriva om det i min egen blogg då jag kände för det just då.

Om ni nu läser inlägget noga ser ni också att jag inte hånade författarens svenska språk. Visst, jag drog kanske lite förhastade slutsatser och var lite väl hård då jag skrev, jag citerar min själv, "lärde den här människan inte sig ett dugg i skolan"  (men det är fortfarande MIN blogg och jag skriver fortfarande vad JAG vill!). Det jag tyckte var så roligt var den här så kallade tävlingen där man kunde vinna ett pris. Lite blondinbella varning på bloggen. Det var DETsom gjorde mig full i skratt. Inte användandet av det svenska språket! Jag citerar mig själv igen " Lärde den här människan inte sig ett dugg i skolan? Oj, det lät fel. Det lät precis som om det var det jag skrattade åt. Så är det inte."

Som jag skrev i bloggen, kasta inte sten i glashus. Det lyckades jag verkligen INTE med att åstadkomma! En hel jävla tegelsten kastade jag minsann. Och det står jag för. Jag är även en pass sådan stark och rak människa att jag kan be om ursäkt om jag på något sätt sårat någon. Därför vill jag be om ursäkt till alla dyslektiker och de med andra läs och skriv svårigheter om ni tagit åt er av mitt inlägg. Jag menade inget illa mot er och all heder till er för att ni vågar skriva. Vågar skriva. Hmm.. ANNA! Nu lät det fel igen! All heder till er för att ni skriver! Fortsätt skriva, fortsätt läsa och fortsätt kommentera.

Men summan av hela kontentan blir ändå jag är inte perfekt, jag skriver det jag vill och ingen annan kan få mig att skriva något annat än det jag vill och det jag känner för i stundens hetta. Passar det inte kära ni, så läs inte. Det är ingen som tvingar er. Men kul att ni läser och kommenterar!