minegenlillablogg

Jag vill börja att påpeka, till de som känner sig träffade av det här inlägget, att jag absolut inte menar något negativt till er. Jag tvivlar på mig själv och mitt sätt att leva/handla.

Det är ju så här som ni kanske hört att jag vill så himla gärna skaffa mig en vovsing. Jag saknar min lilla Fiffi nåt så fruktansvärt mycket och har därför funderat på att köpa en till. Jag vet att den nya hunden inte kan ersätta den gamla och ingen hund i hela världen skulle kunna ersätta Fiffi. Men det känns tomt här i lägenheten och jag skulle gärna vilja ha en ny luddig liten vän.

Och nu till kruxet.. Jag ska alltid vara så himla duktig. Jag måste alltid tänka igenom allt, väga fördelar mot nackdelar, se det i ett framtidsperspektiv och fråga vänner/föräldrar. De omkring mig de förlovar sig, skaffar katter, hundar, ja, alla de olika husdjur. De flyttar ihopa, flyttar isär och flyttar ihop igen. Säger upp sig från sitt jobb, skaffar ett nytt jobb och förlovar sig igen. Men inte jag. Neeeejdå.. Jag har haft chans att förlova mig och bli sambo, säga upp mig från mitt jobb och dylikt. Men inte jag inte! Jag är så himla försiktig. Jag tar gärna det säkra före det osäkra. Jag undrar nu om jag gått miste om en massa saker. Har jag låtit en massa chanser flyga förbi? Är jag tråkig??? Massor med tankar..