minegenlillablogg

Sådär ja! Då har man gjort en av sina två arbetsdagar. Har varit otroligt drygt för det har inte varit så mycket folk. Tur att man har jobbat med Brian så tiden gått fort i alla fall. Honom ska jag inte jobba med imorgon utan imorgon ska jag jobba med älskade Jessica. Min favvo malmborgare! Så nu är det snart i säng och sedan upp igen. Ställer klockan på 6.30 imorgon då jag börjar 7.30. Öööh.. Blir trött bara jag tänker på det.

Sara smsade (Ooooo, titta Sara!! Jag fick in ditt namn) precis och frågade om jag ville komma hem till Ahmed men det är knappt lönt. Jag ska nog lägga mig i sängen och kolla på Scarface som börjar om 10 minuter istället. Jag har inte socialiserat med någon i min bekantskapskrets förutom med arbetskompisarna och mina föräldrar i helgen. Det är lite ångest faktiskt..

Läste Lisans blogg precis och jag känner verkligen för henne det gör jag. Usch vad det gör ont i mitt hjärta när jag läser hur du har det! Det framkallar så himla många minnen om hur jag hade det när jag var i den situationen. Jag trodde verkligen att mitt liv var slut när det tog slut mellan oss. Jag har aldrig varit så förkrossad och kände mig näst intill desperat. Jag visade aldrig min desperation för honom, det skulle jag aldrig ge honom nöjet att se, men jag kände den inom mig. Den stora frågan var VARFÖR? VARFÖR???!!!!??? Precis som Lisan, skrev jag ett brev, men som den hjärtlöse faan han var,  fick jag naturligtvis inget svar på det. Det var en håååårfiiin linje mellan hat och kärlek. Jag älskade honom så fruktansvärt mycket med Gud vad jag hatade honom för den "nya" känslokalla människa han blivit. Alla i min närhet sa att smärtan skulle försvinna och det gjorde den. Men det tog en himla tid.. Du vet gumman hur lång tid det tog för mig och jag kan idag med handen på hjärtat säga att han är totalt likgiltlig för mig. Jag känner varken kärlek eller hat när jag ser honom. Så älskade vän, stå ut! Du är värd någon så myclet bättre! Älskar dig!