minegenlillablogg

Sol.. inte sol.. sol.. inte sol.. Vädret verkar ha lite svårt för att bestämma sig idag. Lika så mitt humör. Vaknade upp inte allför pigg och hade faktiskt lite ångest inför dagen, fast att jag skulle träffa min lilla solstråle. Att skriva B-uppsats hela dagen kanske inte är det allra roligaste man kan tänka sig att göra. Men humöret vände när vi satte igång och kom på att vi faktiskt hade mycket kloka tankar att skriva om. Vi hade båda förberett oss väl genom att läsa massor med litteratur i helgen och ordbajset bara rann på. Diarré hade vi båda två.. Haha.. Nä men Gud vad äcklig jag e. När vi var färdig skrivna gick jag hem och läste Lisans nya blogg. Då sjönk humöret igen då jag såg hennes bilder hon lagt ut från helgen. Herreguuuud säger jag bara. Katastrof bilder!! Riktiga katastrof bilder säger jag bara. Usch usch usch usch.. Men jag tog tag i mig själv och ryckte upp mig en aning. Satte på musik på full patte och dansade rundor i lägenheten. Det gjorde susen för humöret kan jag berätta. Haha.. Sjuk människa jag är. Satte mig i soffan för att lugna ner pulsen och såg det första avsnittet på What about Brian. Det skulle jag ju aldrig gjort. Det slutade i alla fall med att vännerna i serien skulle ha en gemensam middag tillsamans med sina respektive. Alla utom Brian då, som inte hade någon. Alla oroades för stackars lilla Brian som inte hade någon och tjejerna diskuterade vad de i all sin dar kunde göra åt honom (what about Brian). Bläääää säger jag bara. När jag såg det kände jag mig som den evighets eviga singeln som alla försöker para ihop med alla. Det är parmiddagar hit och det är parmiddagar dit. Värst är det väl egentligen på släktträffarna där alla kusiner sitter ihoptussade med sina respektive och farmor frågan: "Jamen kära lilla Anna, varför har inte du hitat någon? Du får inte vara för kräsen!" Öhööö.. VADÅ VARA FÖR KRÄSEN?? Faaaan då.. Jag är väl inte kräsen. Jag vill bara att det ska klicka! De jag vill ha vill inte ha mig, och de som har mig vill inte jag ha. Jag kräver inga modellhetingar med pengar och grym bil. Det struntar jag fullkomligt i. Jag vill ha en "normal" man med "normalt" utseende, "normalt" jobb com gillar mig för den jag är. Är det så svårt??? Usch usch usch.. Humöret i botten igen...