minegenlillablogg

Julafton, detta mysiga fenomen! För visst är det mysigt? Lät i och för sig inte så igår när jag skrev mitt senaste inlägg men jag tycker verkligen att det är super mysigt. Farmor började åma sig i fotöljen redan klockan 19 och ville hem. Pappa lockade henne kvar med en bailys så tantan stannade ända till 20.30. Halv nio körde jag alltså lilla farmor hem men mamma och pappa i baksätet. De tyckte det kunde vara trevligt med en liten tur och jag tackade inte nej då pappa fick rollen som eskort och ledde tanten upp i lägenheten. Medan jag vänatde på att pappa skulle komma tillbaka ringde jag till Sara då jag hade en fråga om ett sms Pontus skickade som handlade om att han hade fått mandeln i gröten och undrade om jag visste vad det betydde. Det visste jag inte. Jag vet det dock nu =) Men i alla fall. Sara visste inte heller och vi kom snabbt in på annat att prata om. Jag sa att vi var och lämnade farmor och hon sa att de hade tyckt att det var trevligt om vi hade kommit upp på ett glas vin eller en bira när vi körde hem. Jag tackade nej då det var jag som körde. Men sen när vi var på väg hem igen och vi satt i bilen och pratade berättade jag förmams och paps vad Sara sagt och de nappade direkt på det. "Jaaaaaaaaaa vad trevligt" var visst en fras som förekom mer än en gång. Jag ringde upp Sara igen och frågade om erbjudandet stod kvar och visst gjorde det det. Så vidare till dalaplan för fortsatt firande! Vi välkomnades väldigt när vi kom det. Hela familjen stod med öppna armar och vi kramades. Det var ett kärt återseende för våra familjer som inte setts på flera år.


Det borde jag kanske berätta om hur det ligger tillmed våra familjer så ni ska förstå? Jo, det är ju så här att Sara och jag är födda på samma dag. 83-09-09 kom vi till världen och både våra mammor och pappor träffade varandra på sjukhuset. Mamma har mest berättat om Jeanette och igår berättade pappa och Kari om hur detas konversationer lät. Pappa var visst vääääääääldogt nervös enligt Kari som gapskarattade när han berättade det =)

Några år senare träffades vi igen. Då var Sara och jag 2 år och vi träffades på stranden. Våra föräldrar kände igen varandra sen sjukhuset och pratade väl lite om hur det var att vara föräldrar och lite sådant antar jag. Sara och jag pratade inte såmycket där emot. Vi visst stod mitt emot och tittade på varandra och helt plötsligt från ingenstans kommer lilla (jäkla!) Sara och puttar mig så att jag ramlar baklänges och börjar gråta. Tack Sara, tack! =)

Ytteligare några år senare, tror att vi var 3eller 4 år så flyttar Sara och hennes familj till den gård vi redan bodde på. Sedan dess har vi varit "bästisar" och våra familjer har ungåtts med varandra. Vi har spelat bingolotto, kastat pil, varit på kryssning och varit på Gran Kanaria tillsammans mm mm.

Så så hänger det ihop. Och igår avslutade vi julafton hos familjen Nilsson Tuomi. En väldigt spontan och plötslig vändning på julafton. Mycket trevligt!