Att ta hänsyn till andra
Andreas ringde mig i natt. Andra natten den här veckan. Han ringde även natten/tidig morgon till annan dagen. Då hade vi varit ute och jag hörde ingenting själv. I natt vaknade vi av det. Jag klickade på upptaget och skulle just ändra ljudvolymen till ljudlös då det ringde igen. Då stängde jag av mobilen. Har mått sådär av det idag. Jag kunde ju inte svara. Inte mitt i natten. Har tänkt mycket på honom. Inte för att jag är tveksam över mitt beslut utan för att jag undrar hur han har det. Tydligen så har han det inte så bra. Jag har inte hört av honom på någon månad nu och såg det som ett tecken på att han mådde någolunda bra. Han fyllde år förra fredagen och mamma undrade om jag inte skulle ringa. Vi pratade lite om det och om jag borde ringa men kom fram till att det var lika bra att låta det va. Fast jag ville ringa otroligt mycket så ville jag ju samtidigt inte göra det värre för honom och riva upp gamla sår i onödan. Orh.. Jobbigt. Finns mycket jag vill skriva om men inte kan för att jag inte vet vem som läser. Jag säger egentligen emot mig själv då jag gått hårt på att man ska kunna skriva preciiiiiiis vad man vill i sin blogg. Det håller jag fortfarande delvis med om. Men hur mycket kan man skriva och hur mycket kan man blotta av sig själv och sina känslor innan det blir för mycket? Vill man verkligen att alla som man gett sin blogg till ska läsa om sina orena tankar och innersta känslor. Nej, jag vill nog inte det. Därför har inget inlägg jag skrivit blivit särskilt djupt. Inte för att jag anser mig som en speciellt djup person. Nej, det gör jag verkligen inte. Medan folk skriver om sina innersta känslor, tankar och poesi skriver jag om män, tandvärk och skor. Och såkommer det fortsätta att se ut. Hoppas ni gillar skor! =)
